Fejd

I eldens sken kan jag skönja dig En skugga utav lågors lek Ej mer skall jag få möta din blick och få krama din fasta hand Upp mot skyn böljar röken fram i ett hav utan land I bålets glöd fräser runor fram, tyd dem om du kan Runt i ring jag dansar omk

Bedårande skönhet i älvornas dans Skimrande väsen av ljus Tårar av silver i daggkåpans famn Skymning varsamt föll En moder av åldern så gammel och tärd Söker de spåren nu än Hon följer de stigar i grönmossans bäddar Ett bolster utan liv Se dem då, fö

Sus uti granar, skymning sen Nu bliva ting till i månens sken Dansa ikring uti lundars fång Bjud upp till dans till de glömdas sång Runor ristas i gammalt stäv Känner du nornor och deras väv Askens grenar är sargade Låt ditt blot vara helande Ser du

Såg du alla de drömmar dö Som aldrig skall ske i skymningens ljuva sken Söker din väg, följer stigar mot livets vida hav Så ensam var du, jag sörjer dig Så kom, min käraste vän I barndomen vandrar kvar, en vädjan om svar Minns din längtan att dö i vi